Enligt SvT-artikeln Konflikt i spåren av klimatförändringar samt en mer omfattande redogörelse i Washington Post, länkad till nedan, har kriget i Syrien inte bara politiska orsaker kopplade till ofrihet och den arabiska våren utan är även en följd av den långvariga torka som under fem års tid drabbade landet före krigsutbrottet och som ledde till omfattande folkförflyttningar.
Även USAs utrikesminister John Kerry har nyligen mycket konkret tagit upp det hot som förändring i jordens klimat kan innebära för världen.
(Det är det för övrigt det som de bibliska berättelserna om Apokalypsen försöker att tala om för oss men som vi i narcissistisk arrogans över religioners budskap, bortser från.)
I mina studier om mellanmänskliga konflikter står det klart att människan hittills inte rätt har tolkat läxan från Holocaust. Vi tycks som mänsklighet fortfarande inte förstå oss på och i ännu mindre grad klara av att möta de grundläggande mekanismer som gör att vi ständigt kommer i konflikt med varandra och som taget till sin slutliga men demonstrerbara konsekvens leder till att samhällen, i vår tid att hela mänskligheten i sin nuvarande form, försvinner.
I min bloggartikel Hitler, judarna, Holocaust och vad vi kan lära oss, där jag refererar och länkar till ett föredrag av prof. Timothy Snyder, får vi förklaringsmodell till varför konsekvenserna av den nazistiska politiken föll så olika ut när det gällde judeutrotningen. Som exempel dog nittio procent av alla judar i Polen medan hälften av alla tyska judar överlevde. Snyder förklarar hur denna skillnad tycks ha berott på olika förhållanden när det gäller skicket av de kvarvarande samhällsstrukturerna.
Snyder menar att en avgörande faktor för hur olika ”lätt” det gick att döda judar på olika håll går att korrelera med hur långt upplösning av samhällsstrukturerna i respektive land hade drivits. Detta resultat stämmer väl överens med en del omtolkad antropologisk forskning som, dessutom långt bättre än statskunskapen, har lyckats modellera och dra framåtblickande slutsatser om mellanmänskliga konflikter.
Att inte bara kunna beskriva utan också på djupet kunna förklara orsakerna bakom historiska skeenden kan, om man i botten har en grundad teori om människans egenskaper och tidigare antropologiska historia, användas för att förutsäga framtida liknande händelser. Klimatförändringar är enligt Snyder ett sådant hot där en omfattande upplösning av samhällsstrukturer, dvs. en upplösning av ett samhällens kulturella differentiering, skulle kunna leda till omfattande våldsspiraler i vilka människor gör om sig till monster.
Enligt artikeln nedan och andra liknande har kriget i Syrien inte bara politiska orsaker, utan är även en följd av den långvariga torka som under fem års tid drabbade landet före krigsutbrottet och som ledde till omfattande folkförflyttningar.
This drought — combined with the mismanagement of natural resources by [Syrian President Bashar] Assad, who subsidized water-intensive crops like wheat and cotton farming and promoted bad irrigation techniques — led to significant devastation. According to updated numbers, the drought displaced 1.5 million people within Syria.
We found it very interesting that right up to the day before the revolt began in Daraa, many international security analysts were essentially predicting that Syria was immune to the Arab Spring. They concluded it was generally a stable country. What they had missed was that a massive internal migration was happening, mainly on the periphery, from farmers and herders who had lost their livelihoods completely.
Det är i så fall ett av de första tecknen på att prof Timothy Snyders exempel på konflikter som skulle kunna bli värre än Holocaust, skulle kunna vara relevant och att vanliga konfliktmodeller är otillräckliga.
…we find water and food security are often treated as soft issues in the security community. But in Syria we were looking at observable links between drought and climate change. We didn’t have to rely on projections.
Drought helped cause Syria’s war. Will climate change bring more like it?
Även USAs utrikesminister John Kerry har nyligen i en föreläsning för Indonesiska studenter tagit upp klimathotet. I sitt tal jämför han hotet från klimatförändringarna med hotet från massförstörelsevapnen (se Reuters referat Kerry calls climate change ‘weapon of mass destruction’). Kerry citeras bl a säga att:
”It’s not an exaggeration to say that the entire way of life that you live and love is at risk.”
”Think about the proliferation of weapons of mass destruction. It doesn’t keep us safe if the United States secures its nuclear arsenal while other countries fail to prevent theirs from falling into the hands of terrorists.”
”The bottom line is this: it is the same thing with climate change. In a sense, climate change can now be considered another weapon of mass destruction, perhaps even the world’s most fearsome weapon of mass destruction.”
Antropologisk forskning, långt mer relevant än den misslyckade statskunskapen, visar att det finns en ömsesidig relation mellan å ena sidan människors åtrå, begär samt mänsklig stävan och å andra sidan våld. Det hela är höggradigt smittsamt vilket lätt leder till våld, svårstoppade onda cirklar av våldssprialer och i slutänden utradering av hela samhällen.
Som jag tolkar människans egenskaper, sprungna ur antropologisk forskning, har Kerry mer än väl fog för sin jämförelse mellan klimathotet och hotet från massförstörelsevapen. Syrien kan mycket väl vara ett exempel på hur framtiden kan komma att te sig för oss.
Danny Kohn 