Anmälan av artikeln ”The Barbarians Within Our Gates. Arab civilization has collapsed. It won’t recover in my lifetime.”
Av HISHAM MELHEM
September 18, 2014
Varför är vi människor den mest konfliktbenägna och destruktionsbenägna arten på planeten jorden? Den girardianska antropologiska teoribildning som är är den som jag finner mest trovärdig, sannolikgör att religioners och kulturers enda syfte är att stävja mellanmänskliga konflikter så att de inte förstoras till samhällsförstörande våldsspiraler. Historiskt finns det mängder av exempel på hur kulturer går under, upplöses och spårlöst försvinner när de efter initialt stora framgångar med tiden degenererar i sin huvuduppgift.
Ett fenomen som i detta sammanhang har stuckit ut, i alla fall det senate dryga halvseklet, är de, på grund av kulturellt svårkontrollerade rivaliteter, uppkomna våldsspiraler som på ett eller annat sätt kan kopplas till arabisk/islam som kultur.
För egen del tror jag att processen började tidigare än författaren beskriver och att det faktiskt finns en gemensam förklaring alla skeenden i den här delen av världen. Det handlar både om rivaliteter inom denna kultur och sådana riktad mot utomstående kulturer i en process där människan långsamt drar sig mot sina extremer vilken kulturen inte längre kan få kontroll över. Girard kallar fenemet en offerkris, en situation där kulturen har degenererat så långt att inga offer (inga fördrivandet, inga lämlästningar och inget mördande oavsett omfattning och använd grymhet) längre, räcker till för återskapa annat än kanske kortvarig gemenskap. Det är en process vi regelbundet ser åtupprepas i mänsklighetens historia.
V.g. observera att jag, när det gäller dessa rivaliteter, inte påstår att islam som kultur skulle förorsaka varken rivaliteterna eller våldsspiralerna. Sådana slutsatser, väldigt vanliga i svensk debatt, menar jag saknar stöd i antropologisk konfliktforskning. Religioners och kulturers oförmåga att dämpa spiraliserat våld tycks ofta handla om hur en förändrad omgivning lockar kulturella avvikare från den egna kulturen med rivaliteter och våldsspiraler som följd.
Noterar sedan en tid att det även i arabisk samhällsanalys börjar dras slutsatser om att arabisk/islamisk kultur i sin nuvarande form är en kulturgrupp som är på väg att gå under. Följande läsvärda artikeln belyser resonemanget.
The jihadists of the Islamic State, in other words, did not emerge from nowhere. They climbed out of a rotting, empty hulk—what was left of a broken-down civilization. They are a gruesome manifestation of a deeper malady afflicting Arab political culture, which was stagnant, repressive and patriarchal after the decades of authoritarian rule that led to the disastrous defeat in the 1967 war with Israel. That defeat sounded the death knell of Arab nationalism and the resurgence of political Islam, which projected itself as the alternative to the more secular ideologies that had dominated the Arab republics since the Second World War. If Arab decline was the problem, then “Islam is the solution,” the Islamists said—and they believed it.
Precis som jag, tycks artikelförfattaren mena att det med tiden kommer att växa ut en ny arabisk/islamisk kultur ur dess aska. Dock kommer detta att ta lång tid och kosta många människoliv.
The Barbarians Within Our Gates
Arab civilization has collapsed. It won’t recover in my lifetime.
Danny Kohn 