Tidningen Aftonbladet, dess chefredaktör och ett antal av dess skribenter tycks vara överens om att ett kritiskt förhållningssätt till judar och judendom är något som det anses finnas ett löpande allmänintresse för. Den 17/6-2015 kom en en analytisk artikel, skriven av Wolfgang Hansson, om vad han ser som risker med en ständig upptrappning av konflikten mellan USA och Ryssland, Öga för öga, tand för tand mot Putin. Det finns flera sätt att belysa det som händer i vårt närområde och den här artikeln anser sig behöva använda en av judendomens bestämmelser om skadestånd för att göra sin poäng. Såhär skriver Hansson.
Taktiken öga för öga, tand för tand gäller numera i umgänget mellan Ryssland och USA. Nato placerar ut tanks i Baltikum. Ryssland svarar med fler kärnvapen i Sveriges närområde. I bästa fall är det bara ett spel med höga insatser. I sämsta fall förebådar det krig.
Det vi bevittnar nu är en utmärkt illustration till hur farligt det är när två parter hela tiden höjer insatserna utan att veta om de i slutändan kan kontrollera utgången av spelet.
Så här var det på kapprustningens tid. De två supermakterna försökte krossa varandra genom att ständigt skaffa sig fler, tyngre och mer dödliga vapen. Rustningsspiralen tog slut först sedan den knäckt Sovjetunionens ekonomi.
Forskaren Henrich Bachner skriver i kapitlet ”»Öga för öga» eller den gammaltestamentliga hämnden” (Återkomsten, e-bok, 2010) följande.
”Den kristna kyrkans historiska konstruktion av judendomen som kristendomens negativa motpol har behandlats tidigare. I centrum för denna konstruktion finner vi bilden av judendomen som en hatisk, grym, krigisk, oförsonlig och hämndlysten religion kontrasterad mot kristendomen som kärlekens och försoningens lära. Denna ursprungligen teologiskt motiverade demonisering kom också att appliceras på judarna som folk. De stereotyper som emanerade ur denna karaktäristik har, som vi också tidigare kunnat konstatera, visat sig ytterligt livskraftiga långt in i vår tid.”
När det gäller uttrycket öga för öga, tand för tand, känner svensken förmodligen bäst uttrycket genom Jesus Bergspredikan återgiven i Matteus 5:
”38 Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. 39 Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. 40 Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. 41 Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom.
Det finns en hel del att säga om hur detta ska förstås. En del anser att Jesus har missförstått bestämmelserna i Torah. Andra anser att uppmaningarna är ett exempel på den radikalpacifism som Jesus ville etablera. En del kopplar dessutom samman Bergspredikan med senare texter t.ex. Rom 10:4, vars översättning fortfarande är omstridd, samt texter i Uppenbarelseboken (Apokálypsis). Denna artikel kommer dock inte gå närmare in på predikans imperativ, vad den har lett till och vad som var dess egentliga avsikt. I vilket fall som helst har denna predikan i praktiken lett till konsekvenser rakt motsatt till ickevåldsprincipen.
Att uttrycket öga för öga, tand för tand enligt judisk rätt skulle tolkas bokstavligt dvs. att om någon slår sönder ett öga eller en tand på sin medmänniska, skulle förövaren behöva plikta med motsvarande kroppsdel, påstås t.ex. i Wikipedia-artikeln om Talionprincipen. Där sägs bl.a. ”att en rättskränkning skall mötas med ett ont, såvitt möjligt alldeles lika med det, som rättskränkningen medfört.” Artikeln refererar också till en annan Wikipedia-artikel om Öga för öga, tand för tand där principer sägs jämföras med kristendom och islam.
Som dock har framförts många gånger och av ett antal skribenter, har bestämmelsen öga för öga, tand för tand av judiska skriftlärda aldrig ha förståtts eller undervisats på något annat sätt än som en fråga om pekuniärt skadestånd. Diskussionen finns bl a återgiven i Talmuds² Baba Kamma 83b-84b.
”Why [pay compensation]? Does the Divine Law not say ‘Eye for eye’ ? 3 Why not take this literally to mean [putting out] the eye [of the offender]? — Let not this enter your mind, since it has been taught: You might think that where he put out his eye, the offender’s eye should be put out, or where he cut off his arm, the offender’s arm should be cut off, or again where he broke his leg, the offender’s leg should be broken. [Not so; for] it is laid down, ‘He that smiteth any man…’ ‘And he that smiteth a beast …’ 4 just as in the case of smiting a beast compensation is to be paid, so also in the case of smiting a man compensation is to be paid. 5″
Utmed dessa linjer fortsätter diskussionen i Talmud med fler exempel på vilket sätt ekonomisk kompensation straffrättsligt ska beräknas och åläggas förövaren att betala till den som tillfogats fysisk skada.
Som allt i Talmud syftar samtalet till att sätta sig in i och på djupet förstå Torahs (de fem moseböckernas) etiska undervisning. Under ett antal hundra år vände och vred de judiska skriftlärde på alla sorts mellanmänskliga problem; sin näring fick de från den judiska universella etiken. Diskussionerna i Talmud tillåter sig en frihetlighet i tanke, symbolik och ifrågasättanden av i stor sett allt mänskligt på ett sätt som inte längre är så vanligt idag där ständigt ökande politisering har gjort samtalsutrymmet allt trängre. Att citera lösryckta delar ur de ofta komplicerade resonemangen kan därför lätt bli missvisande.
Men ovanstående tolkning bekräftas av en senare framstående skriftlärd med stor auktoritet, den franske rabbin, jeshivagrundaren och Torah- och Talmudkommentatorn Rabbi Salomon Ben Isacc, mer känd som Rashi, (1040-1105). Men också docenten i judaistik vid Lunds universitet Göran Larsson bekräftar i sin skrift OM ANTISEMITISM Orsaker, utveckling, motiv (2009), saken på sidan 12:
”Dessutom betyder ”öga för öga, tand för tand” enligt judisk tolkning inte att judar har rätt att hämnas för ett skadat öga eller en utslagen tand utan i stället tvärtom att de är skyldiga att betala skadestånd för den skada de kan ha tillfogat en medmänniska. Budet handlar alltså inte om rätten att hämnas utan om plikten att gottgöra en skada.”
Låt oss nu roa oss med att sätta samman de markerade delarna i den citerade artikeltexten för att få fram textens egentliga innebörd. Betydelsen blir då följande.
Taktiken öga för öga är en utmärkt illustration till hur farligt det är när två parter hela tiden höjer insatserna utan att veta om de i slutändan kan kontrollera utgången av spelet.
Enligt Hansson skulle alltså den judiska bestämmelsen inte bara legitimera hämnd utan dessutom, om bestämmelsen används oförsiktigt, kunna förorsaka krig. Resonemanget är av följande skäl något häpnadsväckande.
Bestämmelsen om ”öga för öga, tand för tand” är ett viktigt utvecklingssteg för människan. Genom den finner hon att hon genom en separerad självständig dömande institution av rättslärde, en s.k. Sanhedrin, kan dömas och bli utmätt straff och att detta kan ske utan att det utlöser spiraliserande vedergällande hämnd.
De faktiska förhållandena är alltså väl etablerade.
¹ Torah är det judiska namnet på de fem moseböckerna.
² Talmud är en nedteckning och en tolkning av de muntliga föreskrifter som följde med de allt för kortfattade s k Tio guds bud.
Danny Kohn 
Det förefaller mig meningslöst att sitta och peka på det ena eller andra tillfället där religioner påstått det ena eller andra, eller agerat si eller så, i historien. Det intressanta, tycker jag, är att se till den övergripande färdriktningen. Där ser man tydligt hur kristendom och judendom förenas i riktningen mot det goda, mot icke-våld, mindre mot ”hämnd”. Islam, å andra sidan, accelererar just nu på väg åt helt motsatt riktning.
Uppskattar dina tankar, Johan. När det gäller din invändning tänker jag nog så att det är bra för människors intellektuella utveckling, särskilt de som fortfarande använder judendoms föreställningar som om de förstod dem, att upplysas om faktiska förhållanden. Av ren tillfällighet mötte jag på sjukhusets parkeringsplats idag en kristen man. Nämnde då diskussionen om ”öga för öga, tand för tand”. ”Talionprincipen”, svarade han nickande och jag försökte att förklara att det nog inte var så.
Uttrycket ”öga för öga, tand för tand” är så missbrukat och har varit så under så lång tid att jag nog anser att det behövs massiv upplysning. Förstår man innebörden förstår man kanske också att Jesus nog talar emot skadeståndsrätt, något som sedan verkar utvidgas till att tala mot lagen som fundament för ett samhälle. Ser man det så blir budskapet mer konsistent och Rom 10:4 skulle inte vara felöversatt.
Ja, frågan är om vi ska eller inte ska kämpa för det goda mot det onda? Jag kanske har fel men här tycks mig judendom och kristendom ha närmast motsatt syn på både om och hur. Här välkomnar också jag en mer jordnära judisk-kristen dialog med sikte på framtiden. Vi har ändå ett ca 3500 resp. 2000 år av erfarenheter att falla tillbaka på.
Jag menar naturligtvis heller inte att det är dåligt att reflektera över händelser, tvärtom nyttigt, men att man inte får glömma att se den övergripande färdriktningen. Var inte helt tydligt där.
Jag blir glad över att upplysas om sådant som kan vara felöversättningar (det verkar finnas gott om dem) av Bibeln, därför att det leder oss vidare till bättre förståelse. Om Jesus talar emot skadeståndsrätt är fullt möjligt på ett sätt, därför att sådana (av ”staten” eller liknande sekulära institutioner) färdigpaketerade lösningar inte blir rättvisa, utan ”prackas på” som en kompromiss. Även om man för tillfället har stoppat en våldsspiral, så är ingen helt nöjd, någon känner sig alltid lite förfördelad och inte tillräckligt ersatt, vilket leder till ständigt ökande grad av ressentiment i samhället.
Lagen är problemet, därför att den bygger på syndabocken, men vi kan heller inte vara utan den. Som du skriver är den en viktig milstolpe, men jag ser också ständigt runt om mig hur den håller på att krackelera som hörnsten i samhället. Tror inte jag känner någon, inkluderande mig själv, som har full respekt för lag och rätt idag. Lagboken bara sväller av paragrafer varje år och överallt ser man hur korruption, genvägar, överträdelser och fuskande i smått och stort breder ut sig.
Vi hittar ständigt nya sätt att försöka att kringgå lagen i de stycken den inte passar oss. Det minskar vårt förtroende för den.
I min enda artikel om islam, en anmälan som jag kallat ”Islamisk kultur. I elden, ur askan, vad kommer?” (http://wp.me/p49yeR-cz) skriver jag följande tankegång som du säkert känner igen:
”V.g. observera att jag, när det gäller dessa rivaliteter, inte påstår att islam som kultur skulle förorsaka varken rivaliteterna eller våldsspiralerna. Sådana slutsatser, väldigt vanliga i svensk debatt, menar jag saknar stöd i antropologisk konfliktforskning. Religioners och kulturers oförmåga att dämpa spiraliserat våld tycks ofta handla om hur en förändrad omgivning lockar kulturella avvikare från den egna kulturen med rivaliteter och våldsspiraler som följd.”
Att mäta religionskulturers effektivitet i måttet våldsspiraler tycks kunna ge oss en objektivitet som jag menar också gäller kristendom, judendom och sekulära ideologier (dogmatisk resp. historisk i samtliga fall). Här måste vi, när vi mäter, givetvis också ta med vår våldföring av vårt jordklot.
Det som skedde det från tiden i Babylonien genom andra templets förstörelse och den stegvisa avvecklingen av Sanhedrin förvandlade judisk tänkande kring praktisk etik. Jag tror kan vara värt att ha också dessa tankar i åtanke när vi försöker att finna mer långsiktigt hållbara vägar för framtiden. Sanhedrin kom, Sanhedrin avskaffades och tänkandet fortsatte. Men då hade redan Jesus följeslagare separerat sig från det inomjudiska samtalet. Det här är intressanta och viktiga ämnen som det finns all anledning att återkomma till. Är tacksam att du tog upp tråden, Johan.