I denna artikel granskas vad som driver dagens religiösa judiska terrorister, att inte bara förstöra annans egendom utan till och med mörda oskyldiga människor. Vi ställer oss också frågan hur det är ställt med rabbiner som genom att skapa ett hatfyllt klimat sporrar ett sådant beteende. Till hjälp tar vi en refererad vänsterjournalist, Chaim Levinson, som jobbar åt den israeliska tidningen Haaretz och som har undersökt just den här saken närmare.
Med hans resultat i åtanke, funderar vi vidare, med hjälp av Rabbi Jonathan Sacks senaste bok, på vad det kan finnas för djupare orsaker till denna terrorism. Temat påbjuder också att vi inkluderar en del av Sacks tänkande om tolkningen av sakrala texter. Det visar sig att avsevärda fientligheter kan uppstå mellan människor, om denna process inte sker eftertänksamt. Likaså visar det sig att det just där också finns sekulära paralleller.
Läser nu Rabbi Jonathan Sacks bok Not in God’s Name: Confronting Religious Violence (2015). Först ett par stycken ur Rabbi Sacks bok.
Religions develop rules of interpretation and structures of authority. Without these, as we see today, any group can do almost anything in the name of religion, selecting texts, taking them out of context, reading them literally and ignoring the rest. Without rules, principles and authority, sacred texts provide the charisma of seemingly divine authority for purposes that are all too human. As Shakespeare said, ‘The devil can cite Scripture for his purpose.’
What happens in the case of fundamentalism is a kind of principled impatience with this whole process. A radical thinker decides that the religious establishment is corrupt. In his eyes it has made its peace with the world, compromised its ideals and failed to live up to the pristine demands of the faith. Therefore let us live by the holy word as it was before it was interpreted and rendered pliable and easy-going.”
Nutida judisk terrorism
Jag tänker en del på innebörden av detta när det gäller konflikter där judar är inblandade. Följande artikel handlar direkt om judisk terrorism – dagens version. Allmänt sägs denna vara religiös. Men då uppstår frågan vad som egentligen döljer sig bakom denna religiositet? Och vad är det för rabbiner som uppviglar till besinningslöst hat och hämnd mot oskyldiga? Svaret tycks framgå av följande artikel (utdrag).
Today’s Jewish terror doesn’t happen because of the rabbis. It is a protest against the rabbis, staged by young Jewish extremists … They regard the rabbis as too moderate and willing to compromise. They consider rabbis Dov Lior and Yitzchak Ginsburgh – whose names are whispered in the television studios as the arch-terrorists of our generation – as moderates because they don’t back violence.
The problem with the Jewish extremists of today is not the places they study, but the fact that they don’t study. If they were students in Lior’s much-maligned Nir Yeshiva in Kiryat Arba instead of wandering the hilltops of the West Bank, probably they wouldn’t have gone out and set fire to a family home in the dark of night.
The proof is crystal clear: None of Lior’s students are involved in the current terror activities. If he were to teach this, his students would probably follow his teachings. But that is not his way…
Yosef Haim Ben-David, who burned Mohammed Abu Khdeir to death in July 2014, did not grow up in the religious Zionist movement. Nor did the minor who stabbed several Palestinians in Dimona last October. Neither did Shlomo Pinto, who mistakenly stabbed a Jewish man in Kiryat Ata that same month.
Ginsburgh and Lior’s students, who imbibe their racism with gusto, may share their worldview but understand that burning and killing Arabs is not the way.
För övrigt, menar artikeln, att det också har retts ut att Yigal Amir, som mördade premiärminister, Yitzhak Rabin inte var påverkad av något rabbinskt ”hetsande klimat”.
Läs gärna hela artikeln Debunking the ‘Inciting Rabbis’ Myth (10/1-2016) som går mer in på detaljer.
Kampen – ett falskt imperativ sprunget ur ressentiment
Istället för ett ”klimat av rabbinsk hets” tycks boven nog oftare vara den av Rabbi Sacks nämnda otåligheten med hela processen, vilket i sin tur leder till vad jag skulle vilja kalla en förbittrad frustration. Jag tror att Rabbi Sacks avser det fenomen som ibland har benämnts ressentiment och som här får sitt våldsamma utlopp genom hämnd på oskyldiga. I sin oförmåga att hantera sin förbittrade frustration, skapar man en illusion av att man själv kan förbättra situationen – både sin egen och andras – genom att ta saken i egna händer; att kämpa, hämnas, slåss och döda men ibland också att bli dödad. Att ressentiment får denna effekt beror i judisk religiös tappning, nog främst på en brist på kunskap om och en brist på tillit till den judiska etiken – och därför också ytterst en brist på tillit till Gud.
Man kan ibland märka ett mer subtilt uttryck för ett sådant ressentiment. Jag avser här anklagelsen judar emellan om påstådd gettomentalitet. Anklagelsen refererar till en idé om att judarna i Europas getton skulle ha varit undergivna och svaga och därför lät sig ledas, som får, till slakt. Istället borde de, menar dessa judiska kritiker, ha försvarat sig och lyfter fram upproret Warszawa getto som föredömligt exempel. Den jude som idag anklagas för gettomentalitet anses vara undfallande och svag i förhållande till fienden. Anklagelsen innebär i överförd bemärkelse, att judar idag inte får göra om misstaget från då, t.ex. när det gäller Tempelberget i Israel. Men inte heller denna anklagelse tycks vara uppkommen genom fostrande studier i etisk frågor utan tvärt om vara en effekt av för lite av den varan.
Svåra texter kräver tolkning!
Rabbi Sacks trycker i sin bok en del på vikten att inse att svåra texter kräver tolkning – i annat fall leder de till våld. Gud, menar Sacks, har givit oss både uppgiften och ansvaret att göra just detta. En parallell som visar att texttolkningens problem inte inneboende har något med religiös etik att göra, är att texttolkning också är avgörande i vårt sekulära samhälle. Också där har olika nivåer av domstolar, grundat i både olika kompetensomfång och olika erfarenheter, givits olika hög grad av maktbefogenheter att besluta över vad som är tillåtet och otillåtet. Även domare är tillsatta för att tolka svåra texter, texter skrivna i en annan tid, och tillämpa dessa texter på just den situation som de har framför sig att bedöma.
Särskilt omsorgsfullt måste man gå tillväga med sakrala texter texter som har försetts med Guds auktoritet. Sacks ställer frågan hur man ens kan tro att det skulle vara möjligt att ta evighetens ord och direkt tillämpa dem här och nu? Att tolka sakrala texter är aldrig enkelt, inte minst eftersom texterna å ena sidan skrevs för en annan tid och för de människor tänkte då, å andra sidan samtidigt anses gälla för evigt. Det behövs både visdom och en djup grundning i tradition, för att kunna applicera ordet för världen. Därför måste vi alla, för världens skull, vara ordets väktare.
Det här är också, skriver Rabbi Sacks, skälet till varför fundamentalism är så farlig men också varför den är så otraditionell. Man får helt enkelt inte läsa texter bokstavligen och applicera dem direkt. I många religioner – så också i judisk etik –betraktas sådant som irrlära. För egen del, ser jag fundamentalism som vilken folkdomstol som helst. Istället för sann rättvisa dragen ur djup klokskap, bildas allt för ofta en mobb som ser det som sin sak att, mot en oskyldig, förlösa den gemensamma förbittrade frustrationen. Därmed är förstås ingenting egentligen löst annat än den falska känslan av att ha skipat rätt. De underliggande problemen, de finns kvar – och förvärras långsamt.
Danny Kohn 