Skadeståndslagen ”Öga för öga tand för tand” avvärjer hämnd

Tidningen Aftonbladet, dess chefredaktör och ett antal av dess skribenter tycks vara överens om att ett kritiskt förhållningssätt till judar och judendom är något som det anses finnas ett löpande allmänintresse för. Den 17/6-2015 kom en en analytisk artikel, skriven av Wolfgang Hansson, om vad han ser som risker med en ständig upptrappning av konflikten mellan USA och Ryssland, Öga för öga, tand för tand mot Putin. Det finns flera sätt att belysa det som händer i vårt närområde och den här artikeln anser sig behöva använda en av judendomens bestämmelser om skadestånd för att göra sin poäng. Såhär skriver Hansson.

Taktiken öga för öga, tand för tand gäller numera i umgänget mellan Ryssland och USA. Nato placerar ut tanks i Baltikum. Ryssland svarar med fler kärnvapen i Sveriges närområde. I bästa fall är det bara ett spel med höga insatser. I sämsta fall förebådar det krig.

Det vi bevittnar nu är en utmärkt illustration till hur farligt det är när två parter hela tiden höjer insatserna utan att veta om de i slutändan kan kontrollera utgången av spelet.

Så här var det på kapprustningens tid. De två supermakterna försökte krossa varandra genom att ständigt skaffa sig fler, tyngre och mer dödliga vapen. Rustningsspiralen tog slut först sedan den knäckt Sovjetunionens ekonomi.

Om andra världskrigets moralhaveri hos Röda Korset och om framtiden

Har funderat en hel del över de frågor som lämnades obesvarade i Ingrid Lomfors​ utmärkta artikel Vita bussarnas svarta historia. En möjlig delförklaring kan i alla fall vara att det Svenska Röda Korset fann stöd för sitt agerande i en internationell Röda Kors-miljö. Den visserligen fristående men ändå anknutna Internationella rödakorskommittén ICRC styrdes av samma sorts havererade (dock inte borttappade) moralisk kompass.

I artikeln Red Cross ‘Lost its Moral Compass’ During the Holocaust, står det bland annat följande.

Mohammed Omar: Varför attackerar jihadisterna judar?

Mohammed Omar levererar på bloggen Det Goda Samhället intressanta fakta om judehatet hos islamister i bloggartikeln: Varför attackerar jihadisterna judar?. En kommentar.

Svar till Peter Weideruds artikel Farligt att ”religiofirera” konflikter

Svar till Tro och Solidaritets, Peter Weiderud, artikel Farligt att ”religiofiera” konflikter.

Tro och Solidaritets decennier av missionerade har förgiftat mängder av i Sverige boendes syn på judar i Sverige, i Europa, i USA och i Israel. Inspirerat av Sovjetunionen i början på 1960-talet startade på vänsterkanten i svensk politik ett historieberättande om palestinier som förföljda som nu har spritt sig över snart sagt hela det svenska politiska spektrat. Men det värsta är att just Tro och Solidaritet också indirekt legitimerar muslimskt judehat på svensk mark. Därmed har man frångått de etiska spelreglerna flera gånger om.

Att samla majoriteter kring sin tro är inte det samma som att handla etiskt.

Wallströms inställda Arabförbundstal, några nedslag

150312, Har gjort några förtydliganden.

Låt mig börja med att säga att jag finner den saudiska positionen när det gäller kvinnors och andra minoritetsgruppers samhällsställning fullständigt oförenlig med både min egen och med judisk etisk uppfattning. Etik-ämnet kräver dock en ordentlig fördjupning som jag avser att återkomma till vid ett annat tillfälle.

Låt oss kort börja med det som står i SvD artikel 10/3-2015 och för att därefter gå över till att analysera utrikesministerns icke hållna tal.

SvD: Arabförbundet fördömer Wallströms uttalanden om mänskliga rättigheter

Sverigedemokraterna, judarna och Israel

Att Sverigedemokraterna skulle vara ett fascistiskt parti motsägs att det mesta av seriös forskning (se t ex Forskarna är eniga – SD är inte fascister, FoF 9/12 2014). Varför är denna fråga då viktig? Jo, om vi bara ökar volymen men inte kvalitén i våra analyser riskerar vi att tänka i fel banor vilket kan leda till att vi drar fel slutsatser och i nästa led att vi handlar fel.

Björn Söders uttalande om judar och identitet är dock ändå djupt problematiska. Inte främst för att de kan kopplas till just fascism utan istället för det han skriver i sin helt egna förklaring vilket bottnar i Sverigedemokraterna människosyn. Med anledning av debatten i olika medier kring judar och samer tror jag att följande aspekter är värda att beaktas.

Hur antisemitism skylls på judars oförrätter, ett upplysningsantisemitiskt perspektiv

Uppdaterat 141225: Om Jesus som påstått boende i Palestina.

---

Den 9/10-2014 sände SvT Debatt med bl a Mona Sahlin (S), regeringens nationella samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism, Lars Adaktusson (KD-EU), Ilya Meyer om erkännandet av en Palestinsk stat. I ordväxlingen med Adaktusson erkände Mona Sahlin spridningen av judehat i området. Men Sahlin kontrade med att Israel också hade begått oförrätter.

I artikeln kommer jag att sannolikgöra att sekulära ideologier och social vetenskap med hjälp av begreppet oförrätter förnekar den del av dagens judefientlighet som inte går att förknippa med nationalsocialism förknippade strömningar. Kommer också att visa hur detta hänger samman med en tidigare inte särskilt uppmärksammad form av antisemitism, upplysningsantisemitismen.

”är judar”

[Ändrat rubriken]
[Lagt till Anne Bayefskys tal vid FN, Sept. 8, 2014]

Den akademiska och också allmänt accepterade definition av judefientlighet och antisemitism är fientlighet mot judar därför att de är judar. Artikeln granskar det besvärligaste ledet i den här definitionen, det led som ständigt tycks vara svårt att förstå men som frågan ändå i alla tider tycks kretsa kring: är judar.

Är det t ex sannolikt att vi bara kan byta ut är judar till någonting vad som helst t.ex. är skräddare och får samma effekt? Om inte, vad är det som gör denna anklagelse unik? Varifrån kommer den alls och vad ska vi dra för slutsatser av den?

Om judefientlighet och Israelkritik

[Utkast]

[Uppdaterad 140815 10:07]

En central fråga för judar när man begrundar arvet efter Hitlerismen, är den kamp som har uppstått om innebörden i begreppen judefientlighet/antisemitism. Den spiraliserande argumentationen handlar ytterst om vem som har rätt till tolkningsföreträde av begreppen.

Judar anklagas sedan decennier för att åsätta etiketter såsom antisemitism och antisemit i syfte att försvara sig mot vad kritikerna anser vara berättigad kritik mot dem. Det påstås vara frågan om ett debattknep som judar använder för att undvika kritik mot sin egen folkgrupp.

Men vem har egentligen tolkningsföreträde om förföljelse? Auktoritativa intellektuella som för egna  syften politiskt uppviglar folkdomstolen/mobben/förföljarna/den allmänna opinionen eller de som behöver stå ut med sin omvärlds behov av att av interna skäl ständigt behöva en syndabock?

Syndabocksmekanismen: Israeldebatt kontra Dreyfus-försvararna

Ibland får jag frågan om vad man kan göra för judar och mot judefientlighet/antisemitism. Frågan är inte alltid, men inte heller sällan, kopplad till frågan om Israel. Här redogör jag för min syn på vad man kan göra.