Det kommunala självstyret och framtiden

Läste om kulturföreningen Spiritus Mundi och började fundera över våra kommunala självstyren. För de flesta av oss har nog hittills det kommunala självstyret setts som en av de mer heliga komponenter i vårt väl fungerande demokratiska system. Det kommunala självstyret ger oss ju möjligheten att kunna bestämma över lokala förhållanden genom val av politiker som vi på ett eller annat sätt vet något mer om än vad vi gör när det gäller politiker på högre samhällsnivåer.

En förknippad diskussion, som har förts under en tid, är förstås den om identitetspolitikens lämplighet. Jag tror att det är rätt att säga att vi, i alla fall på riksnivå, så länge det nu varar, har givit oss själva svaret att identitetspolitik inte obehindrat är av godo. I alla fall inte i några större doser om vi ska behålla ett sammanhållet Sverige. Men hur är det på lokal nivå? Vad händer med en del av de kommunala politikernas beslut och förhållningssätt, givet den förändrade befolkningssammansättningen?

Judiska terrorister, rabbiners påverkan och betydelsen av texttolkning

I denna artikel granskas vad som driver dagens religiösa judiska terrorister, att inte bara förstöra annans egendom utan till och med mörda oskyldiga människor. Vi ställer oss också frågan hur det är ställt med rabbiner som genom att skapa ett hatfyllt klimat sporrar ett sådant beteende. Till hjälp tar vi en refererad vänsterjournalist, Chaim Levinson, som jobbar åt den israeliska tidningen Haaretz och som har undersökt just den här saken närmare.

Med hans resultat i åtanke, funderar vi vidare, med hjälp av Rabbi Jonathan Sacks senaste bok, på vad det kan finnas för djupare orsaker till denna terrorism. Temat påbjuder också att vi inkluderar en del av Sacks tänkande om tolkningen av sakrala texter. Det visar sig att avsevärda fientligheter kan uppstå mellan människor, om denna process inte sker eftertänksamt. Likaså visar det sig att det just där också finns sekulära paralleller.

Om kulturskillnader och (o)likabehanding

Denna artikel behandlar övergripande tänkandet kring kulturer, kulturskillnader och kulturskillnadsarbete. I ett multikulturellt samhället förefaller det mig udda att denna centrala fråga inte har lyckats etablera sig på ett mer neutralt och seriöst sätt i samhällssamtalet. Det är dock ett samtal som jag tycker saknas och till vilket jag vill försöka att bidra. Även om artikeln anknyter till flera intressanta ämnen, avser den dels att vara opolitisk, dels begränsas genom att inte att ta upp frågor som nationalism och nationalstat, definitioner av svensk kultur och om  invandringens för- och nackdelar.

Även med min avgränsning är det här ett stor ämne med många delar och detaljer som jag tvingas lämna utanför, men som för den delen inte är irrelevanta. Som grund för mina tankar i detta ämne ligger Per Brinkemos bok ”Mellan klan och stat : somalier i Sverige”. I stället för att skriva en egen recension – boken borde vara informativ för alla kultur- och kulturskillnadsintresserade – länkar jag till en recension som jag gillar: demokratinspykologi.se: MELLAN KLAN OCH STAT AV PER BRINKEMO.

Skadeståndslagen ”Öga för öga tand för tand” avvärjer hämnd

Tidningen Aftonbladet, dess chefredaktör och ett antal av dess skribenter tycks vara överens om att ett kritiskt förhållningssätt till judar och judendom är något som det anses finnas ett löpande allmänintresse för. Den 17/6-2015 kom en en analytisk artikel, skriven av Wolfgang Hansson, om vad han ser som risker med en ständig upptrappning av konflikten mellan USA och Ryssland, Öga för öga, tand för tand mot Putin. Det finns flera sätt att belysa det som händer i vårt närområde och den här artikeln anser sig behöva använda en av judendomens bestämmelser om skadestånd för att göra sin poäng. Såhär skriver Hansson.

Taktiken öga för öga, tand för tand gäller numera i umgänget mellan Ryssland och USA. Nato placerar ut tanks i Baltikum. Ryssland svarar med fler kärnvapen i Sveriges närområde. I bästa fall är det bara ett spel med höga insatser. I sämsta fall förebådar det krig.

Det vi bevittnar nu är en utmärkt illustration till hur farligt det är när två parter hela tiden höjer insatserna utan att veta om de i slutändan kan kontrollera utgången av spelet.

Så här var det på kapprustningens tid. De två supermakterna försökte krossa varandra genom att ständigt skaffa sig fler, tyngre och mer dödliga vapen. Rustningsspiralen tog slut först sedan den knäckt Sovjetunionens ekonomi.

TV4 tar bort avsnitt, exempel på moralstyrning

Länk: TV4 tar bort Israel-avsnitt

I min förra bloggartikel, Yttrandefrihet, respekt och moral – en enkel pendelrörelsemodell, beskrev jag hur yttrandefrihet, syftande till individualisering och därmed separation, liksom moral, syftande till sammanhållning genom begränsning, båda i slutänden leder till våldsspiraler. För att förhindra varandra att spåra ur pågår en ständig pendelrörelse som bildar en åsiktskorridor. I den artikeln presenterade jag dock inga exempel – de är ju så många. Men igår träffade jag på följande, som också råkar beröra massförtal av judar.

Moraliska allianser och principen om våld som föder våld

Uppdaterad 141231: Har fördjupat stycket om moraliska allianser.

Brottslingen Joker och räddaren Batman i filmen The Dark Knight Rises har analyserats på olika sätt. I den här artikeln tänkte jag beröra triangeln Joker, Batman och befolkningens i staden Gotham ifrågasatta moral. Tänkte också att jämföra skeendet med en gammal grekisk myt om pestsmittan i Ephesus samt att fundera över hur den moraliska kampen om det acceptabla våldet tycks kunna manipuleras för egna syften.

Fukuyama, lag och ordning och liberal demokrati

Det finns ingen genväg till demokrati skriver, enligt SvDs understreckare från den 12/11-2014, Francis Fukuyama i sin nya bok där han reviderar sin tidigare, i dagens ljus, något misslyckade framtidsförutsägelse om ”att ingen politisk ideologi eller styresmodell hade en chans att konkurrera med den liberala demokratin och att därför mänsklighetens samhälleliga utveckling (”historien”) hade nått ett slags ändpunkt”. Minns jag rätt ansåg han att just Sveriges utveckling skulle ha nått mänsklighetens fulländning.

Flera demokratiindex visar att den liberala demokratin inte har fortsatt sin utbredning. Frågan som ställs här är hur man ska se på detta faktum.

Serious games applicerat i fostran till motstånd

Min man har en fil. kand. i spelutveckling. Vi diskuterar då och då ett område inom spelutveckling som kallas serious games och hur denna typ av speltekniker skulle kunna hjälpa unga att överbrygga det motstånd som ibland bjuder den unge när det gäller kunskapsinlärning. Spelutvecklingen har dock inte kommit så långt och de psykologiska mekanismerna som lockar till nöjesspelande, tycks inte enkelt kunna överföras till pluggande. Ämnet är också föremål för forskning.

I nedanstående exempel ser vi en variant av serious games, ett fostrande strategisk spel. Det syftar både till att fostra ungdomar till ett önskat begär (eng. desire) och till att ge ungdomar den påstådda vinnande strategin för att å spelutvecklarens vägnar tillfredsställa detta begär. Ämnet är motstånd för senare befrielse.

Arabisk/islamisk kultur. I elden, ur askan, vad kommer?

Anmälan av artikeln ”The Barbarians Within Our Gates. Arab civilization has collapsed. It won’t recover in my lifetime.”
Av HISHAM MELHEM
September 18, 2014

Varför är vi människor den mest konfliktbenägna och destruktionsbenägna arten på planeten jorden? Den girardianska antropologiska teoribildning som är är den som jag finner mest trovärdig, sannolikgör att religioners och kulturers enda syfte är att stävja mellanmänskliga konflikter så att de inte förstoras till samhällsförstörande våldsspiraler. Historiskt finns det mängder av exempel på hur kulturer går under, upplöses och spårlöst försvinner när de efter initialt stora framgångar med tiden degenererar i sin huvuduppgift.

Ett fenomen som i detta sammanhang har stuckit ut, i alla fall det senate dryga halvseklet, är de, på grund av kulturellt svårkontrollerade rivaliteter, uppkomna våldsspiraler som på ett eller annat sätt kan kopplas till arabisk/islam som kultur.

”är judar”

[Ändrat rubriken]
[Lagt till Anne Bayefskys tal vid FN, Sept. 8, 2014]

Den akademiska och också allmänt accepterade definition av judefientlighet och antisemitism är fientlighet mot judar därför att de är judar. Artikeln granskar det besvärligaste ledet i den här definitionen, det led som ständigt tycks vara svårt att förstå men som frågan ändå i alla tider tycks kretsa kring: är judar.

Är det t ex sannolikt att vi bara kan byta ut är judar till någonting vad som helst t.ex. är skräddare och får samma effekt? Om inte, vad är det som gör denna anklagelse unik? Varifrån kommer den alls och vad ska vi dra för slutsatser av den?