Det kommunala självstyret och framtiden

Läste om kulturföreningen Spiritus Mundi och började fundera över våra kommunala självstyren. För de flesta av oss har nog hittills det kommunala självstyret setts som en av de mer heliga komponenter i vårt väl fungerande demokratiska system. Det kommunala självstyret ger oss ju möjligheten att kunna bestämma över lokala förhållanden genom val av politiker som vi på ett eller annat sätt vet något mer om än vad vi gör när det gäller politiker på högre samhällsnivåer.

En förknippad diskussion, som har förts under en tid, är förstås den om identitetspolitikens lämplighet. Jag tror att det är rätt att säga att vi, i alla fall på riksnivå, så länge det nu varar, har givit oss själva svaret att identitetspolitik inte obehindrat är av godo. I alla fall inte i några större doser om vi ska behålla ett sammanhållet Sverige. Men hur är det på lokal nivå? Vad händer med en del av de kommunala politikernas beslut och förhållningssätt, givet den förändrade befolkningssammansättningen?

Identitetspolitik eller utbildningspolitik?

Judar har ofta blivit anklagade för att bedriva identitetspolitik. S.k. hovjudar och judiska bankirer, påstods genom att låna ut pengar till furstar och stater skulle ha varit intresserade av och till och med ha utövat verklig politisk makt, allt i syfte att gynna den egna gruppen. Så gick tankarna hos dem som trodde att alla tänker som de själva. Verkligheten kunde dock inte ligga längre bort från sanningen än så. Judar var tills sent 1800-tal både helt ointresserade av och inkompetenta när det gällde politik. Därefter gjordes taffliga försök som mest syftade till att försöka bli som andra. Däremot har judar i olika tider och i olika omfattning som grupp värnat sin egen identitet för att på det sättet få ett skydd mot assimilering. Detta har dock också inneburit svårigheter som man har fått ta konsekvenserna av; konsekvenser som inte sällan har varit synnerligen uppoffrande att bära.

Att av omgivningen tvingas bära den nivån av konsekvenser som förföljelser innebär är givetvis fullständigt horribelt oetiskt. Jag vill dock i denna artikel hävda att det faktiskt också är oetiskt att trots självvald separation, av andra kräva konsekvensfrihet för egna val. Identitetsfrågan behöver återigen privatiseras och våra ansträngningar att utveckla samhället behöver allt mer akut läggas på det gemensammas bästa. En huvudfråga visar sig vara hur vi ska få Sveriges havererade utbildningssystem på fötter – men även här står identitetstänkandet i vägen.

De upplösta gränserna

Har länge också funderat över varför Sverige är så benägen att lösa upp sina gränser. Önskan om detta och drömmen om nationalstatens fall – byggd bland annat på felaktiga slutsatser dragna från första och andra världskrigen – finns både hos vänstersidan och hos t.ex. libertarianer, liberalister och en del liberaler. Frågan är varför det är så nödvändigt att just nu offra nationalstaten?

Ännu ett indicium att infoga till den totala bilden att Sverige bara bryr sig om sina gränser när det gäller Ryssland, och knappt ens det, är Anders Jörles artikel ”Sverige har blundat för handel med pass”. Jörle var presschef i UD 2008–2012. Han måste alltså själv ha arbetat under en regering, i UD, som har hand om passfrågan. Vi har dock vetat detta en längre tid. Redan 2007 rapporterade Sveriges radio om  Flera hundra tusen svenska pass på drift. Först 2015 kom Departementsserien (DS) Missbruk av svenska pass.

Frågan är varför vi ser på Sveriges gränser såhär?

Om kulturskillnader och (o)likabehanding

Denna artikel behandlar övergripande tänkandet kring kulturer, kulturskillnader och kulturskillnadsarbete. I ett multikulturellt samhället förefaller det mig udda att denna centrala fråga inte har lyckats etablera sig på ett mer neutralt och seriöst sätt i samhällssamtalet. Det är dock ett samtal som jag tycker saknas och till vilket jag vill försöka att bidra. Även om artikeln anknyter till flera intressanta ämnen, avser den dels att vara opolitisk, dels begränsas genom att inte att ta upp frågor som nationalism och nationalstat, definitioner av svensk kultur och om  invandringens för- och nackdelar.

Även med min avgränsning är det här ett stor ämne med många delar och detaljer som jag tvingas lämna utanför, men som för den delen inte är irrelevanta. Som grund för mina tankar i detta ämne ligger Per Brinkemos bok ”Mellan klan och stat : somalier i Sverige”. I stället för att skriva en egen recension – boken borde vara informativ för alla kultur- och kulturskillnadsintresserade – länkar jag till en recension som jag gillar: demokratinspykologi.se: MELLAN KLAN OCH STAT AV PER BRINKEMO.

Skapar skolan de föräldrar den förtjänar eller står vi mitt uppe i en rättighetskris?

SvT skriver idag artikel; ”Sluta bråka på föräldrarna – och börja samverka”. Ur den citerar jag en Tommy Lindström, vice ordförande för Föräldraalliansen:

– Har man inte en bra överenskommelse med föräldrarna, då får man en mejlbombning. Om man inte känner förtroende för sin lärare eller för sin rektor, då får man föräldrar som ringer och terroriserar, och mejlar.

Föräldraalliansen förklarar alltså krig mot lärarkåren om den inte gör som föräldrarna vill! 

Bevara oss för humanistisk evidensbaserad politik!

Idag (2/6-2015) kom jag att läsa en ledare i Svenska Dagbladet kallad ”De designar ditt röstbeteende”. Den handlar om en uppfinning kallad evidensbaserad politik. Efter att ha läst artikeln började jag fundera över vilken sorts ideologi som kommit fram till dessa idéer. Lite googlande visade att mina misstankar var befogade: ideologin, Framstegshumanism, sägs vara ”en blandning av modern humanism, human-etik och transhumanism”, vad allt detta nu det betyder. Den säger sig ”dela idéer från (sic!) ekologism, piratideologi samt socialism, liberalism och kapitalism”. Oj!

Vi talar om Humanistiska partiet i Uppsala. Eftersom humanister ett bra tag har velat göra sig relevanta i både samhällsdebatt och i politik, behöver vi nog också börja granska deras budskap på lite större allvar. I denna artikel begränsar jag mig till det påstådda evidensbaserandet.

TV4 tar bort avsnitt, exempel på moralstyrning

Länk: TV4 tar bort Israel-avsnitt

I min förra bloggartikel, Yttrandefrihet, respekt och moral – en enkel pendelrörelsemodell, beskrev jag hur yttrandefrihet, syftande till individualisering och därmed separation, liksom moral, syftande till sammanhållning genom begränsning, båda i slutänden leder till våldsspiraler. För att förhindra varandra att spåra ur pågår en ständig pendelrörelse som bildar en åsiktskorridor. I den artikeln presenterade jag dock inga exempel – de är ju så många. Men igår träffade jag på följande, som också råkar beröra massförtal av judar.

Varför politiskt bistånd till palestinaaraberna skadar mer än gör nytta

Syftet med artikeln är att förklara fenomenet politiskt bistånd i sammanhanget av svårigheterna att komma till en fredsuppgörelse mellan Israel och de palestinska arabernas faktiska två ledarskap. Den svenska politiken och debatten fokuserar helt och hållet på Israel som den som inte vill göra nödvändiga eftergifter för att ett fredsavtal ska kunna undertecknas. Vad tycks förbises är att ett felaktigt utformat politisk bistånd, trots givarens vilja om det motsatta, aktivt kan förhindra en utveckling mot det givaren önskar sig. Artikeln visar att en sådan situation de facto har uppstått genom Sveriges och EU:s bistånd till de palestinska regimerna.

Syrien den första klimatkonflikten?

Enligt SvT-artikeln Konflikt i spåren av klimatförändringar samt en mer omfattande redogörelse i Washington Post, länkad till nedan, har kriget i Syrien inte bara politiska orsaker kopplade till ofrihet och den arabiska våren utan är även en följd av den långvariga torka som under fem års tid drabbade landet före krigsutbrottet och som ledde till omfattande folkförflyttningar.

Även USAs utrikesminister John Kerry har nyligen mycket konkret tagit upp det hot som förändring i jordens klimat kan innebära för världen.

Frågan är givetvis hur möjligheterna ser ut för ett öppet samhället om klimatförändringen på ett mer omfattande sätt kommer att påverka jorden dvs. oss. Återigen står den kulturella oförmåga att begränsa människans åtrå, habegär och strävan i centrum för ett hot minst lika stor som det redan existerande men mentalt bortträngda hotet från MAD (Mutual Assured Destruction).Poängen är att det faktist inte spelar någon roll om någon tror eller inte tror att klimathotet är reellt. Om klimathotet skulle omvandlas i reella konsekvenser, kan konsekvenserna bli så omfattande att själva vår existens kommer upp för avgörande. Islamism och terrorism är bara en västanfläkt av det riktiga hot som tycks vänta på oss.

(Det är det för övrigt det som de bibliska berättelserna om Apokalypsen försöker att tala om för oss men som vi i narcissistisk arrogans över religioners budskap, bortser från.)

Skolhaveriet, ett haveri inom akademia, politik och i väljarkåren

Systemhaveriet inom vårt utbildningsväsende, ett haveri som fortfarande pågår och förvärras, bör ses i ljuset av Sveriges påverkan av rasbiologisk skenvetskap och paret Myrdals m fl rasbiologiska villfarelser. Debatten förs fortfarande som om den svenske väljaren ännu inte begripit hur allvarliga de demokratiska implikationerna av detta haveri är.