Uppdaterat 140121 med TV4-intervju.
Med stort nöje ber jag att få anmäla den utmärkta artikeln ”Varför sätta fokus just på Israel?” i Sydsvenskan av ordföranden för Samfundet Sverige-Israel lokalförbund i Stockholm, Ulf Öfverberg. Kan bara hålla med.
En av de frågor som ställs i artikeln är varför Svenska Kyrkan bara riktar sin bojkott mot Israel. Ur ett sekulärt perspektiv är denna fråga extremt berättigad. Men nu är ju inte Svenska Kyrkan ett sekulärt organ utan ett teologiskt. Eller?
Just frågan om varför bara Israel bojkottas har undertecknad faktiskt fått svar. Det svar som tillhandahålls är att man gör det på begäran av områdets kristna, såsom framställt i uppropet Kairos Palestina (http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=643686). Det bekräftas i en TV4-intervju 140120 (http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/israel-bojkott-får-allvarliga-konsekvenser-för-odlarna-2527667).
Men faktum är att Svenska kyrkan med medorganisationer i många många år och långt före Kairos Palestina, i namn av fredssträvanden har valt ut judar i Israel som huvudfokus för olika typer av motkampanjer. Den lämnade förklaringen är därför minst sagt otillfredsställande.
Kortfattat innehåller Kairos Palestina en hel del oacceptabla påståenden. Dokumentet visar bl a upp en ersättningsteologisk inställning men också ett starkt ensidigt perspektiv på själva ansvarsfrågan. Man framställer den påstådda ockupationen som synd mot G*d, målar upp den egna sidan – både muslimer och kristna – som entydiga offer och skuldbelägger Israels judar och judendom för sin situation. De mest oacceptabla påståendena besvarar kyrkan visserligen i kapitel 2 i sitt svar: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=578856. Men trots avståndstagande från en del av påståendena i Kairos Palestina, drar Svenska kyrkan inga vidare konsekvenser av hur hela detta förvridna synsätt förhåller sig till slutsatsen – begäran om anslutning till BDS-kampanjen.
Det är därför lätt att få intrycket av att Svenska kyrkan, tvärt emot den officiella hållningen, fått Kairos Palestina som en efterlängtad förevändning för en ny mer hårdför kampanj. Och då är det lätt att önska sig bort från grundläggande problem med BDS-kampanjen, bl a att den inte är sprungen ur någon idé om kärleksfullt motstånd.
BDS-kampanjen måste givetvis ses i sitt historiska sammanhang av allt det hat som både med ord och med våld riktats och fortfarande riktas mot judar i området och mot judendomen. Den senaste fasen av dessa antijudiska hatkampanjer har pågått i alla fall sedan andra hälften av 1800-talet. Under en period fanns starka kopplingar till den nazistiska ideologin liksom ett officiellt samarbete med Tysklands nazistiska härskare. Båda parternas mål var den totala utrotningen av världens judar. Att den av terrorkrigförande politiker från Ramallah styrda BDS-kampanjen inte bygger på utövandet av fysiskt våld, kan givetvis inte på något fundamentalt sätt ändra på sammanhanget för den.
Judar har alltså på nytt kommit att behöva vänja sig vid, inte minst från delar av kristenheten, att i förklädda språkliga konstruktioner institutionellt utses till syndabockar. Därigenom fungerar judar återigen som villebråd för de delar av mänsklighetens vars behov är att, i brist på eget ansvarstagande projicera skuld för sin grupps problem på en extern grupp. Praktiskt nog är utsedda syndabockar alltid för svaga för att kunna utgöra något riktigt hot för den förföljande syndabocksskaparen.
Genom att delta i kampanjen på uppdrag uttrycker Svenska kyrkan den uråldriga principen när det gäller judar. Efter eget skön tar Svenska kyrkan, nu som tidigare, sig rätten att påtvinga judar sin verklighetsuppfattning, sin sanning och sin vilja.
Detta är enligt min mening inte förenligt med det judeokristna budskapet.
Danny Kohn 
Reblogga detta på Lechaim-To Life : Reflections by Carita Fogde och kommenterade:
Det är verkligt sorgligt att kyrkan igen har valt att låta sina gamla fördomar mot judar och judendomen stiga upp till ytan.