Allmänt om förföljelser

Det viktiga ämnet egentligen, är förföljelser. Sedan har en mängd människor försökt att bygga tankebyggen på otillräckligt med kunskap och termfloran har brett ut sig till den milda grad att ämnet nu är långt mer svårförståeligt än vad som vore nödvändigt. Detta skapar konflikter likt hägringar, såsom jag uppfattar skriftväxlingen ovan.
Det finns i stort sett bara två sidor när det gäller förföljelse, den förföljde och förföljaren. I bästa fall några som med stora svårigheter har lyckats hålla sig utanför, men p g a den höggradiga smittsamhet de här fenomenen har, är de få och kan i alla fall inte påverka skeendet. Några andra sidor finns inte. Det finns t ex ingen individuell sida eller någon kollektiv sida annat än om den förföljde syndabocken är en individ och kollektivet är förföljarna. Osv.

Vi är idag fullt ut offercentrerade. Sedan ett par tusen år tillbaka, till skillnad från i arkaisk tid, står vi alla på offrens sida. Detta faktum är ett annat skäl till att den här diskussionen mellan olika parter så förfaller till oseriositet. Den som nämligen hävdar att den står mer på offrens sida än andra kan visas ha fel i sak.

Vi är också beredda att skapa offer i namn av offer t ex för att skydda offer och också för att hämnas offer. Idag är vårt månande om offer det förhärskande raison d’etre för att förfölja. Vi förföljer i namn av offer, reella eller påhittade.

Dem vi förföljer är syndabockar som vi skapar för att vi själva inte klarar av att ta ansvar för våra interna problem och konflikter. Ett sätt att ena gruppen/samhället är sedan tusentals år tillbaka, att vända allas uppmärksamhet mot den skapade syndabocken som, när den oskadliggjorts, får gruppen/samhället att återgå till lugn. I alla fall ett slag.

Detta är i alla fall tanken även idag. Av olika skäl fungerar denna del av förföljelsemekanismen sämre i vår tid än den har gjort tidigare. Men att starta krig kan fortfarande vara en sätt att lyckosamt aktivera denna del av mekanismen.

Genom avancerad textanalys av tusentals år av texter har man kunnat definiera hyfsat objektiva sätt att fastställa vad som är förföljelse av syndabockar och vad som inte är det. Man kan då också se att alla konflikter inte är och inte leder till förföljelser.

Att kalla förföljare för förföljare fungerar aldrig av just det här skälet. Förföljare ser sig per definition som värnare av offer, ett gott syfte. Det är därför, precis som andra påpekat, meningslöst att etikettera människor som antisemiter, islamofober, rasister osv. om de inte själva kallar sig så. Alla, precis alla, ser sig själva handla, i namn av offren, i gott uppsåt.

Som jag ser det, och de studier jag bedriver, syftar till att bättre förstå syndabocksmekanismen eftersom den tycks vara den kanske enda angripbara delen av tankebygget i ljuset av att syndabockar alltid skapas som ett resultat av oansvarighet.